Previously:
"Vad skulle jag gjort då?" utbrast min såkallade mamma. "Stannat i din j*vla, f**kin håla är vad du skulle gjort!". Pappa såg på mig med höjda ögonbryn och nickade fort för att visa att han var på min sida. Min mamma tog några steg fram mot min säng för att säga någonting åt mig men jag hejdade henne. "Du har även ingen som helst rätt att säga åt mig hur jag ska bete mig, den rätten förlorade du för längesen" sa jag och jag visste att det var sant. Hon backade några steg och förblev tyst. "Om ni ursäktar mig så ska jag återgå till det jag höll på med." och med det hade min pappa som varit beredd på vad jag skulle göra backat ur mitt rum medan min mamma stod precis på tröskeln. Jag smällde igen dörren så hårt jag kunde och hörde sedan ett smärtfullt skri. Jag log smått för mig själv och satte mig på sängen med gitarren i knät.
_________________________

Skolan var lika tråkig som vanligt. Skåpen var sönderklottrade, någon mobbare hotade en elev att ge honom hans lunchpengar, folk som krockade in i varandra, tappade böckerna och kollade sedan romantiskt in i varandras ögon. Samma som alltid, och det fick mig att vilja spy. Klockan ringde in och jag höll för mina öron. Jag hatar det ljudet på morgnarna. Måndagmorgon och vi hade fysik, tråkigare ämne får man leta efter. Jag såg en skymt av Elise som skyndade sig genom korridoren för att hinna till sitt skåp i tid. "Hey Elise! Här borta!" ropade jag och hon såg genast mer avslappnad ut. "Åh, hej Shayna. Trodde att jag skulle bli försen" sa hon lättat. Jag log smått. "Det blir VI också om DU inte skyndar på lite" sa jag retsamt. Hon återgick till att vara sressad och nervös igen. När hon fumlat klart med sina nycklar och fått ut sina saker ur skåpet hade nästan alla gått in i klassrummet. Vi småjoggade den sista biten och kom in i sista sekund. Vi satte oss på våra vanliga platser eller snarare de som var reserverdade för oss längst bak. Om det var något som var bra med skolan så var det respekten alla hade för mig och Elise. Elise för att hon var vacker och otroligt söt men mig var de bara rädda för att jag skulle få ett av mina oväntade utbrott. Trodde jag, eller det kändes så. Lektionen var lång och som sagt en av de tråkigaste. Läraren pratade med en tysk-fransk dialekt av något slag. Ingen bra kombination alls. Eleverna ställde så många onödiga frågor som möjligt för att få tiden att gå fortare, men misslyckades. Den kändes lika lång som vanligt. Resten av dagen gick ändå lite snabbare då vi hade idrott, lunch, musik och en kort lektion i labbet. Klockan ringde ut och tanken på att det var lov bara två och en halv vecka senare var väldigt lockande.

Justins perspektiv

Jag vaknade upp i mitt överdrivet stora och lyxiga hotellrum med perfekt utsikt över Paris. Sängen var vit och dekorerad med olika guldfigurer och konstverk. En vit divansoffa prydde i mitten av rummet följt av andra vita möbler och en dyr LED-tv upphängd på rummets västra vägg. En stor balkong med om möjligt ännu mer perfekt utsikt gjorde det hela ännu mer överdrivet. Det fanns även ett litet kök som inte var till användning då man kan betsälla upp roomservice. I Paris skulle jag och mitt crew spela in den nya plattan då det fanns några duktiga producenter där. Vi skulle nog bli kvar här ett tag. Suck. Jag skulle sakna mina vänner något enormt där hemma. Det knackade på dörren och in for ett ansikte jag sent skulle glömma. "Justin?" sa min mamma som för att se i fall jag hade vaknat än. "Jag är vaken" sa jag som en bekräftelse på hennes fråga. "Vi tänkte gå ut fika lite, följer du med?" frågade hon. "Visst, kan jag väl" svarade jag med ett leende på läpparna. "Förresten vi ska även möta upp en av producenterna medan vi är ute". Jag nickade långsamt och svarade enkelt "Ok, gör inget för min del". Hon gick ut och jag steg upp ur sängen för att hitta något att ha på mig. Jag gick med trötta steg mot min resväska då jag vart så trött så att jag inte hade orkat packa upp allt dagen innan. Jag öppnade den och hittade snabbt en vit t-shirt som jag satte på mig följt av militärmönstrade byxor, gula skor, en jeansväst ovh en keps som jag satte bak och fram på mitt huvud. Med sedan piggare steg på väg mot dörren öppnade jag den hastigt och gick genom korridoren. Hissen öpnnade sina dörrar och lät mig gå in för att sedan mötas av min egen spegelbild. Den killen som tittade på mig såg precis ut som jag men jag kubde ändå inte undgå att känna en underlig känsla inom mig. Fysiskt var allt helt okej. Men psykiskt? Det var fortfarande den där känslan som gnagde inom mig. Något som fortfarande saknades. Det måste låta riktigt egoistiskt men det är så. Det saknades något. Inga föremål. Nej det hade jag gott om, så det räckte och blev över faktiskt. Det ringde till i hissen som en signal för att man var på entré våningen. Det var då jag väcktes ur mina tankar om känslor och saknad. "Justin!" ropade Scooter med sällskap av mamma och Kenny. Jag vände riktning och började gå mot dem med ett fejkat leende på läpparna. "Vi skulle ju till att gå, tar du sällskap med oss?" sa Scooter som just då stod i en gest som såg ut som att han skulle bjuda upp mig på en dans. "Självklart!" sa jag och krokade fast min arm med hans. "Mötet med producenten är inte förrens klockan halv tre i fransk tid" mamma avbröt Scooter "Så vi tänkte utforska staden lite, du vet, skapa minnen" sa hon och blinkade med ena ögat. Jag kunde inte låta bli att le stort. "Som sagt, det går bra för min del". Känslan gnagde på och om det var något som jag skulle ändra på i tiden i Paris så var det just den känslan.

Shaynas perspektiv

Väl hemma hade jag blivit tvingad av min pappa att spendera min fria tid med min mamma. Absolut inte nöjd över hans beslut gick jag med på det. Det jag visste av egna erfarenheter var att aldrig stå upp mot min pappa om han var fast besluten vid nåt. Även om man hade de bästa mot argumenten som någonsin funnits. Och nu var det att ge min såkallade mamma en chans. En chans var allt hon skulle få. Sumpade hon den var det ingen idé att be om en ny. Nu ska hon visa mig vad hon har hållt på med de senaste åren. Hennes arbete hade jag noll koll på vad det var. Jag hade bytt om från de kläder jag hade haft i skolan till en gräddvit skjorta med uppkavlade ärmar till armbågarna, och ett par slitna shorts då det var lagom varmt ute. Skjortan var instoppad i shortsen och satt fast med ett läderbälte, flera armband prydde min vänstra arm och ringar satt på båda händerna. Ett halsband satt fint runtom min hals, vid knapparna på skjortan hade jag hängt att par solglasögon och som pricken över i:et hade jag en brun handväska hängandes i min hand. Håret var naturligt lockigt och jag la det över min ena axel.

Klockan var två och vi hade köpt varsin latte på Starbucks som vi nu gick runt med. Min mamma skulle på ett möte halv tre så vi hade inte så lång tid kvar innan dess. Vi skulle till ett litet men klassikt café mitt i centrala paris. Det var ett av de där caféerna som jag aldrig hade haft råd med att gå till. Jag blev faktiskt ganska nyfiken på vad min mammas yrke var. Om det skulle gå framåt såhär så kanske, bara kanske kunde jag acceptera ett liv med henne. Men det var inte bekräftat än. Hon måste försöka lite mer en att bara ta ut mig på en shoppingtur och en fika på ett dyrt café. Vi gick in i en alltför dyr butik för mig och jag övervägde att gå ut när jag såg den första prislappen. Men min mamma hejdade mig. "Välj en" sa hon seriöst och pekade mot hörnan med vackra klänningar. "Nej, jag kan inte. För dyrt" sa jag och såg ner i golvet. "Oroa dig inte för det, gå nu. Välj en" sa hon ännu seriösare. "Men klänningarna här kostar ju en halv förmögenhet" sa jag i ett försök att få henne att sluta. "Jag är en vän till ägaren, jag fixar det, oroa dig inte, gå nu och välj en kvinna!" sa hon i en skämtsam ton och jag började skratta smått. Jag gick med spända steg och kände hennes blick i ryggen på mig. Klänningarna fick mig att tappa andan och jag föll pladask för en torkosblå färgad klänning. Den var inte alls för mycket, kanske prislappen då. Men den var vacker och inte en massa onödiga detaljer. Den föll i min smak perfekt. Jag tog med mig den in i provrummet, drog snabbt och smidigt av mina egna kläder och på med klänningen. Den satt perfekt och jag gick ut ur provrummet för att visa min mamma och butiksägaren. "Mamma?" sa jag försiktigt och hon vände huvudet mot mitt håll, detsamma gjorde butiksägaren. "Hur ser jag ut?".

Klänningen hade vi köpt utan tvekan var mammas ord. Vad har hon gjort för att ha råd med detta tänkte jag och höll ett hårt grepp om min påse och de andra grejerna som jag bar på. Klockan var nu kvart över två då vi gått en kort stund. Det gick förvånandsvärt fort att hitta klänningen fast det kanske inte var någon speciell överraskning. Vi var mitt i Paris nu, en kvart innan och några hundra meter kvar till caféet där mötet skulle äga rum. Vi gick förbi butik efter butik fyllda med väskor, skor, accessoarer och mycket mer. Hon gick snabbt, faktiskt som om hon var stressad över något. Men det kanske var ett väldigt viktigt möte. Ja, det var det nog, tänkte jag och började gå i samma takt som hon. Efter bara ett par minuter var vi framme vid caféet, hon öppnade dörren och gick in. Jag följde hennes exempel och gjorde samma sak. Hon gick längst in i caféet där det var lite mer avlägset men mysigare belysning. Det var väldigt klassiskt och modernt på samma gång. Vita vägar med klassiskt dekorerade paneler och lister. Gamla men vackra tavlor prydde fint på väggarna. Hon satte sig i den mjuka soffan mot väggen längst in. Framför soffan stod det ett elegant bord och sedan några fina stolar på andra sidan bordet. Jag satte mig bredvid henne och frågade "Nej men nu måste du berätta?". Hon höjde frågande på ögonbrynen "Om vad?". "Hur har du råd med allt detta egentligen?". Hon skulle precis till att öppna munnen när jag hörde dörren till caféet öppnades och det plingade till för att visa att någon kommit in. Jag vände mitt huvud åt dörren och blev fullkomligt ordlös när det satte sig personer vid vårat bord. Jag nöp mig själv diskret i armvecket för att se om det var en dröm. Nepp, verklighet. Vad skulle jag göra? Springa ut och gömma mig. Nej det var för sent. Hade jag något val än att bara sitta kvar? Tydligen inte. Jag slängde en hotfull men frågande blick mot min mamma. "Är detta ett skämt?" sa jag på snabb franska. "Excuse me, Anne Chantavoine, right?" sade kvinnan som var i trettioårsåldern. "Ja, det är jag, ursäkta min dotter. Hon hade ingen aning om att jag skulle möta er" sa min mamma på flytande engelska. Min mamma pratade med en kändis som nu satt precis framför mig, ca sjuttio centimeter ifrån. Inte vilken kändis som helst heller. Justin Bieber! Jag var inte ett fan eller belieber eller vad man nu kallar det. Men man kan inte undgå att bli stum om man satt en knapp meter ifrån den mest kända artonåringen i hela världen. "Vad heter du?" frågade han mig, herregud Bieber pratade med mig. Oh. My. God. "Eeeh" jag avbröt mig själv "Shayna". Han log ett charmigt léende som skulle kunna få vem som helst att smälta. "Vilket fint namn" sa han och jag rodnade. Åh nej, varför måste mina kinder svika mig just nu? "Tack".

_________________________________

Detta kapitel tog flera timmar att göra så hoppas att ni gillar det, förlåt om ni hittar några stavfel, isåfall be mig att redigera det :)

Kommentera!!

Puss Emma♥

 

Linnea

22 november 2012 22:39

Asa grymt!! :)

 

Manda

24 november 2012 11:50

sjuuuukt bra!!!<3<3<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som ni vet har jag i princip slutat blogga. MEN! Jag vill att ni ska veta att jag har en ny novellblogg, med JB tema of course. En ny novell jag börjat skriva på.  Anledningen till att jag slutade på denna är för att jag har kört fast rejält! ...

Jag har tänkt att börja namnge mina kapitel från och med nu!? Eller vad tycker ni? Förlåt så sjukt mycket för att det inte kommit upp något kapitel! Hatar mig själv totalt för detta! Har skrivit på det men typ fastnat och jag ber om ursäkt för det!...

Tjenare! Har fått en svenskauppgift i skolan, som handlar om två barn i trettonårsåldern. De kallas för Nicke och Ninna, de blir kompisar och blablabla... Men skulle iaf skriva en fortsättning på berättelsen och jag hade tänkt publicera min här och n...

Heej!! Skulle vara kul att veta bad ni tycker om novellen än så länge!! Om ni vill ha med en av era ideér i ett kapitel eller liknande,, om ni vill kan ni ju alltid kommentera er idé eller skriva en fråga,, OBS! Jag kommer inte publicera dem om ni i...

Yeah! Känns som om jag fått mer och mer skrivlust nu, hoppas att man kan få till ett antal kapitel denna veckan!! Stay tuned! Love u guys!! Snälla, skulle bli överlycklig om jag skulle få fler kommentarer!!!...